51 - lite vilsen.

Nu sitter jag här igen. Mitt i natten och överanalyserar saker, haha. Jag är egentligen hur trött som helst och borde verkligen gå och lägga mig. Men. Jag. Vill. Inte Sova. Istället har jag börjat fundera på det där med att jag fotograferar. Jag är lite less på mig själv, om jag ska vara ärlig, när det kommer till det. Lite less på mina bilder och min brist på både inspiration och lust till att fota. Någonstans i bakhuvudet har jag börjat fundera på ifall det nya kameraköpet verkligen var ett sådant himla bra köp? Inte för att kameran är dålig på något sätt, utan den är grym, men mest för att jag inte vet om jag klarar av att hantera kameran. Om jag ska vara riktigt riktigt riktigt ärlig så är den nog något för avancerad för min del och jag blir så frustrerad när jag inte får till det såsom jag vill ha det. Så arg, trött och less är vad jag är just nu. Kanske ska man ta och sluta fota? För jag är så less på bilderna jag tar. Ugh. Fast jag vet att jag inte kommer att sluta, så inte värt det. Men ja, godnatt.

 

42 - kamerautrustning.

När jag ändå var igång med att fota min d7000 kom jag på (egentligen hade jag jättetråkigt och försökte låta bli att plugga) den jättebra idén att fota min kamerautrustning och uppdatera er med ett nytt inlägg (istället för denna) om den. Jättekul verkligen. Men här har ni den:






KAMERA
Nikon d7000
Nikon d60  (2009-2012)

OBJEKTIV
AF-S DX Zoom-Nikkor 18-55mm f/3.5-5.6G ED II (2009-2012)
Sigma 70-300mm
AF-S DX Nikkor 35mm f/1.8G
AF-S Nikkor 18-105mm f/3.5-5.6G ED VR

TILLBEHÖR
Kameraväska från Nikon
Fjärrkontroll ML-L3
Stativ
2 GB minneskort från Nikon
16 GB minneskort

41 - min nya älskling.

Som nämnt i tidigare inlägg så har jag äntligen, äntligen, äntligen blivit med en Nikon D7000. Jag har väntat på det här tillfället i sex månader och i tre månader har jag väntat på att den ska komma in i butik. Tanken var ju den att enbart köpa kamerahuset men när jag såg att den hade kommit in med kitobjektivet så kände jag att jag väntat alldeles för länge, så den 23e maj åkte jag med min syster och köpte den!!! (Försäljaren på Media Markt såg nog hur glad jag var, för han gav mig lite konstiga blickar när jag stod och log som en idiot och hoppade av glädje när jag hade kartongen i handen...)

Kameran passar mig alldeles perfekt i handen och som den konstiga människa jag är så har jag döpt den till Wilmer Ola (Louise står för namnet Ola...). Kameran är helt underbar och trots att jag har haft det väldigt bra med min Velmut (ja min Nikon D60 har också ett namn, ett väldigt fint sådant för den delen med) så kände jag personligen att det var dags att uppgradera mig. Eller ja. Jag har känt så i mer än ett halvår nu, så en Nikon D700 med kitobjektivet 18-105mm f/3.5-5.6 fick det bli. Egentligen tycker jag inte riktigt om bländaren på kitobjektivet, men konstigt nog så är det faktiskt ett väldigt bra objektiv! Så nu har ni historian bakom haha, och nedanför har ni bilder på kameran och objektivet (och lådan)!

40 - glädje på en riktigt jävla obeskrivligt hög nivå.

Det här går inte att beskriva. Den här jävla glädjen, alltså jag tror inte att någon förstår hur sjuk den är. Jag har väntat på att det här ska hända hur länge som helst och idag onsdag den 23e maj så hände det. JAG ÄGER EN NIKON D7000. Sjukt sjukt sjukt sjukt. Mitt liv är fulländat. Jag har nått den livslånga lyckan. Haha. Nej men jag är så kgölaegkäostgiprogjeöl GLAAAAAD.
Just nu väntar jag på att kamerabatteriet ska ladda klart, och jag tror att jag SPRICKER snart för att det tar en sån tid för den att ladda. KAN DEN INTE VARA KLAR NUUUUUU?

38 - usch usch usch usch.

Nu kommer jag att skriva ett sådant där riktigt riktigt riktigt irriterat inlägg, för just nu är jag fruktansvärt less på livet.
Jag är less på att mina inte alls gamla byxor har en massa hål i, att jag är hungrig och inte kan bestämma mig för vad jag ska äta, att mitt rum ser hemskt ut, att jag tappat all inspiration till att fota, att jag har hemska kläder, att jag måste ha glasögon på mig, att min mamma klagar på att jag har för lite kläder på mig, att det är så fruktansvärt väder ute, att det finns en kille som jag tycker är så fruktansvärt snygg på min skola som inte har en aning om vem jag är (patetiskt jag vet), att min mobil inte rättar till rätt ord när jag skriver fel och att jag har ett kemiprov imorgon som jag inte kan någonting till.

K. U. L. L. I. V.

Nej nu ska jag sluta sprida en massa negativ energi och hitta något att äta och plugga mer kemi istället. Förhoppningsvis så är jag en Nikon D7000 rikare (och förmodligen ett gott samvete fattigare) nästa gång jag skriver.

37 - om mig.


Jag har gjort ett tidigare försök i att skriva om mig själv HÄR, men av någon anledning kände jag för att skriva ett nytt sådant inlägg. Den här gången ska jag dock skriva ett riktigt utförligt inlägg, ett inlägg om allt som finns att veta om mig (onödiga som nödvändiga saker), ett inlägg som nog ingen kommer att orka läsa (förutom jag när jag är riktigt gammal och senil och vill minnas hur jag var en gång i tiden, haha).

Jag heter alltså Jenny Trinh och bor i Gävle. Jag är född den 29e mars 1995 och är i just detta tillfälle 17 år och 13 dagar gammal. Min familj består av sex personer; mig, min mamma, min pappa, mina storasystrar Lisa och Yvonne samt min lillasyster Julia. Just nu går jag i ettan på Vasaskolan i Gävle och läser Naturvetenskapsprogrammet med Internationell inriktning.

Jag tycker om att dricka te, skriva med många parenteser inom andra parenteser, vara oerhört dryg mot andra människor (för att sedan skratta åt mig själv för att de tycker att jag är så oerhört dryg), dansa när ingen ser mig (eller framför min lillasyster bara för att hon tycker att jag är så konstig då), titta på serier istället för att plugga, skriva med tusen kommatecken för att slippa skriva punkter ibland, matte och fysik, avsluta med punkter i anteckningar som inte behöver punkter (för att punkter ser så fina ut), mat, Kina, HARRY POTTER BÖCKERNA, kardemummaskorpor, läsa böcker, apelsiner, kiwi och sen har jag börjat tycka om kaffe också.
Det jag tycker om att göra allra allra mest i hela vida världen är dock att fota. Fota har jag gjort ända sedan jag gick i sjuan tror jag, men jag började nog inte med det på riktigt förrän för något år sedan.

Jag har väldigt konstigt hår som står ut åt alla håll (och som min storasyster brukar reta och skratta åt mig för), jag kallas för Fenny av min storasyster Yvonne (som jag kallar för Ivan), jag hatar att stå framför kameran eftersom att jag inte är det minsta fotogenisk, men jag älskar att stå bakom kameran, jag är en sådan person som överanalyserar allt som finns att överanalysera, jag har väldigt svårt för att lära känna nya människor för att jag ärligt talat inte vet hur jag ska göra, jag är väldigt paranoid av mig och jag hatar mörker.

Detta blev en väldigt osammanhängande text om mig, men jag hoppas att ni har en bättre bild av vem jag är nu. Sedan vill jag tillägga att alla bilder är tagna av mig på denna blogg om jag inte skriver något annat, därför skulle jag uppskatta ifall ni frågar om ni vill använda samt länkar hit om ni använder en bild tagen av mig.

35 - det finns sådana saker i världen som sätter spår.

Det är så sjukt hur saker som man inte kan släppa ifrån ens tankar inte heller kan låta bli ens drömmar. Just nu vill jag, mer än allt annat i hela vida världen, få min kamera såld och det är ungefär 19 timmar kvar tills auktionen på tradera tar slut, så ifall någon människa är intresserad gå in HÄR HÄR HÄR. Min kamera har som sagt varit världensbästakamera ett bra tag nu men nu vill jag ingenting mer än att ha en kamera med 39 fokuspunkter, 2 minneskortsluckor, HD-filmning och med en massa andra funktioner som kommer passa mig alldeles perfekt. Ja, jag pratar om Nikon D7000. Den spökar även i mina drömmar. Har drömt om att jag fått den två gånger nu, TVÅ gånger. Blä.

25 - ge mig en bra inomhusmiljö så ska jag börja fota igen.

Jag vet inte ifall det beror på vädret eller ifall det bara är att jag tröttnat eller något, men jag minns inte senast jag fotade något med min kamera.
Egentligen så älskar jag ju verkligen att fota och får alltid sådana där inspirationskickar när jag väl kommer över en fantastisk bild, och ibland kan jag känna att jag verkligen verkligen verkligen vill fota. Men vad tusan finns det att fota? Jag har tröttnat så in i helvete på att fota naturen och vill så gärna ta bilder på människor. Men vädret är så hemskt och ruskigt så att gå ut och fota är egentligen ingen lockande idé. Men inomhusmiljöer då? Vart tusan hittar man fina inomhusmiljöer? Och vem tusan ska jag fota? Åh.
Usch. Jag. Vill. Fota. Men. Jag. Vet. Inte. Vad. Och. Inte. Heller. Vart.

20 - jag är på gränsen till att ge upp igen.


Jag är så trött. Jag är bara så jävla trött på vad livet har att ge.

8 - om inte för världen så för mig själv.

Jag är en sådan person som tänker alldeles för mycket. Jag överanalyserar saker och glömmer sedan bort sådant som jag en gång överanalyserat. Men ibland händer det att jag skriver ner sådana tankar, väldigt sällan dock, men det händer. Denna gång är en sådan gång.

För någon vecka sedan fick jag höra att det bor totalt sju miljarder människor på denna jord, framtills dess har jag varit helt hundra på att det bodde sex miljarder sådana  på denna jord. Men nej, sju miljarder är tydligen den korrekta summan.
Nu sådär i efterhand (när jag vet att populationen ökats med 1 miljard) blir jag lite rädd. Rädd för att försvinna från denna jord utan att ha gjort ett intryck. Jag vill att folk ska kunna se tillbaka i tiden och kunna minnas mig som en skrattande och humoristisk och trevlig person. Ja, en minnesvärd person helt enkelt.
Men under mina sexton år på denna jord vet jag ärligt talat inte hur bra jag lyckats med det.
Jag har förmodligen träffat ett stort antal människor, oavsett om det handlar om att prata med ett butiksbiträde eller en kompis kompis kompis. Men, det finns alltid ett men.
Av alla de människor jag har träffat är det endast ett fåtal som faktiskt kommer minnas mig som Jenny.
Jenny. Inga andra beskrivningar utan bara mitt namn.
Just för att mitt namn ska kunna få de att minnas varenda litet minne de delat med mig, just för att mitt namn ska ha fått sin egna liten positiva betydelse att inga andra beskrivningar behövs.
Sedan finns det säkert tio gånger så fler människor som bara kommer se mig som Jenny, hon den där blyga tjejen som verkar så fruktansvärt ointressant.
Jag vill kunna gå tillbaka till de människor som jag vet tänker så om mig och lära känna de på nytt. Låta de lära känna mig på nytt. Men i de flesta fall så får man bara en chans i livet.
En chans. Sedan är allt över. Sedan sitter man där i sitt rum och skriver ett blogginlägg om hur man känner över det.

Men. Jag är ju jag. Har varit det i hela sexton och mer än ett halvt år. Och vem vet hur länge till jag kommer vara det? Men en sak jag vet är att jag en dag vill bli något stort. Jag ska bli en minnesvärd person.
Om inte för världen så för mig själv.

2 - jag är den jag är.




Det här med att skriva om sig själv är inte alltid det lättaste, om någon skulle be mig att beskriva mig själv skulle jag förmodligen inte få med saker som stämmer överens med verkligheten. Men jag ska ge det ett försök.

Så mitt namn är alltså Jenny och jag föddes den 29e mars 1995, vilket gör mig för närvarande 16 år och cirkus sju månader gammal. Just nu går jag första året i gymnasiet och började för ungefär två månader sedan. Det finns en hel del i livet som jag vill göra och ännu inte gjort, men just nu bor jag i lilla Gävle och har som största intresse att fotografera.

Det händer ofta att jag hamnar i svackor när det kommer till fotograferandet, men oavsett vad så kommer det alltid att vara något jag älskar. Kameran jag använder är en Nikon d60 och den har jag haft i ungefär två och ett halvt år.

Bilderna som visas i bloggen är alla tagna av mig om inte annat anges, och utifall någon nu skulle vilja använda de så skulle jag vara jättetacksam om ni talar om det för mig och dessutom skriver att det är min/mina bild/er.